Aggregat efterfrågekurva
Aggregat efterfrågekurvan visar sambandet mellan prisnivån och mängden varor och tjänster som efterfrågas i ekonomin. Med andra ord visar den totala efterfrågan hur mycket varor och tjänster hushåll, företag, regeringar och utländska konsumenter efterfrågar vid varje prisnivå. Det är med andra ord relationen mellan mängden av aggregerad produktion och den aggregerade prisnivån, och därmed den totala mängden varor och tjänster som efterfrågas vid en viss prisnivå.
Diagram över aggregat efterfrågekurva
För att rita aggregat efterfrågekurvan antar man att alla andra variabler, förutom prisnivån och den aggregerade produktionen, hålls konstanta. Särskilt mängden pengar i ekonomin förblir densamma, det vill säga att med en fast penningmängd påverkar en förändring i prisnivån efterfrågan på varor och tjänster.
Som framgår av diagrammet, när allt annat förblir konstant, leder en minskning av den allmänna prisnivån till en ökning av mängden efterfrågade varor och tjänster. Om prisnivån minskar från P1 till P2 ökar den efterfrågade mängden från Y1 till Y2, och på den aggregerade efterfrågekurvan rör vi oss från punkt B till punkt A. Omvänt leder en ökning av den allmänna prisnivån till en minskning av mängden efterfrågade varor och tjänster.
Den klassiska makroekonomiska teorin, eller den långsiktiga makroekonomiska teorin, bygger på antagandet att nominella variabler inte påverkar reella variabler. Den kortsiktiga mikroekonomiska teorin, som inte saknar kritik, överger dock detta antagande. Därmed visar den aggregerade efterfrågekurvan hur prisnivån (en nominell variabel) påverkar produktionsnivån (en reell variabel).
Den kvantitativa penningekvationen som aggregerad efterfrågan
Den kvantitativa penningekvationen uttrycks som:
\[ MV = PY \]
Där:
- M: penningmängden.
- V: penningens omloppshastighet, som mäter hur många gånger pengar används under en viss tidsperiod.
- P: prisnivån.
- Y: real produktion (den reala bruttonationalprodukten).
Om penningens omloppshastighet V är konstant, visar denna ekvation att penningmängden bestämmer det nominella värdet av produktionen, vilket i sin tur är produkten av prisnivån P och produktionsmängden Y. Det vill säga, en förändring i M påverkar PY proportionellt.
Låt oss nu se hur den kvantitativa ekvationen omvandlas i termer av utbud och efterfrågan på reala penningbalanser:
- Vi börjar med den ursprungliga ekvationen: \[ MV = PY \]
- Vi delar båda sidorna av ekvationen med P för att isolera Y: \[ \frac{MV}{P} = Y \]
- Därefter omorganiserar vi ekvationen för att uttrycka de reala penningbalanserna \( \frac{M}{P} \): \[ \frac{M}{P} = \frac{Y}{V} \]
- Vi uttrycker efterfrågan på reala penningbalanser: I detta steg introducerar vi begreppet efterfrågan på reala penningbalanser. Vi definierar \( (M/P)^d \) som efterfrågan på reala penningbalanser. Utifrån ekvationen kan vi likställa utbudet av reala penningbalanser \( \frac{M}{P} \) med efterfrågan på reala penningbalanser: \[ \frac{M}{P} = (M/P)^d \] Detta innebär att den mängd pengar som finns tillgänglig, justerad för prisnivån, är lika med den mängd pengar som ekonomin önskar hålla.
- Vi introducerar parametern \( k \): I detta skede använder vi sambandet mellan efterfrågan på reala penningbalanser och produktionen. Vi säger att efterfrågan på reala penningbalanser är proportionell mot produktionen Y: \[ (M/P)^d = kY \] Här är k en parameter som visar hur mycket pengar människor vill hålla för varje enhet av inkomst. Med andra ord hjälper k oss att förstå hur produktionen påverkar efterfrågan på pengar.
- Relationen mellan \( k \) och \( V \): Slutligen påminner vi oss om att parametern k är relaterad till penningens omloppshastighet V på följande sätt: \[ k = \frac{1}{V} \] Detta innebär att penningens omloppshastighet är inversen av efterfrågan på pengar per produktionsenhet k. Antagandet om en konstant omloppshastighet är ekvivalent med antagandet om en konstant efterfrågan på reala penningbalanser per produktionsenhet. Ju högre omloppshastighet, desto lägre k, vilket indikerar att människor föredrar att hålla mindre pengar i förhållande till sin inkomst.
På detta sätt fastställer den kvantitativa penningekvationen att utbudet av reala penningbalanser \( \frac{M}{P} \) är lika med efterfrågan på reala penningbalanser \( \left( \frac{M}{P} \right)^d \), och att efterfrågan är proportionell mot produktionen Y. Detta kan sammanfattas i den tredubbla likheten: \[ \frac{M}{P} = (M/P)^d = kY \]
Om vi antar att penningens omloppshastighet V är konstant och att penningmängden M fastställs av centralbanken, så leder den kvantitativa penningekvationen till en negativ relation mellan prisnivån P och produktionen Y. Det vill säga, om produktionen Y ökar, måste prisnivån P minska för att upprätthålla ekvationen \( \frac{M}{P} = kY \).
Sammanfattningsvis fastställer den kvantitativa penningekvationen inte bara ett samband mellan penningmängden och prisnivån, utan när den omvandlas i termer av utbud och efterfrågan på reala penningbalanser, hjälper den oss att förstå sambandet mellan utbud och efterfrågan på reala penningbalanser och produktionsnivån.
Följande diagram visar kombinationen av P och Y som uppfyller den kvantitativa ekvationen när penningmängden (M) och penningens omloppshastighet (V) är konstanta. Denna kurva är den aggregerade efterfrågekurvan, tolkad genom den kvantitativa ekvationen.
Denna aggregerade efterfrågekurva visar sambandet mellan prisnivån och mängden efterfrågade varor och tjänster, med penningmängden och penningens omloppshastighet konstanta. Det faktum att kurvan har en negativ lutning innebär att ju högre prisnivå, desto lägre reala penningbalanser, vilket i sin tur leder till en lägre efterfrågan på varor och tjänster. Omvänt, vid en lägre prisnivå ökar de reala penningbalanserna, vilket resulterar i en högre efterfrågan på varor och tjänster, som visas av ekvationen som förklarades tidigare.